Se det stora i det lilla

Lite tidigare ikväll skrev en kompis som är i Asien och frågade om tips. Vilket alltid gör mig glad, jag älskar att prata om mina resor – det där är ju jag! För en kort kort stund är jag inte sjuk, utan tänker bakåt på mina resor och tänker framåt på nästa resa. Nu för tiden är inte den andra insikten lika chockartad men än smärtsam – Linn, det kommer inte bli en likadan backpackerresa som du gjort tidigare. Att acceptera det har inte vart enkelt, jag sörjer det fortfarande. Det är mycket som fortfarande är oläkta sår och som till viss del alltid kommer vara på något sätt.

Jag har sett det hos mig själv och jag har sett det hos många andra på rehab. Sorgen över sitt förlorade jag och svårigheter att acceptera det nya jag. Jag har sett hur viktigt det är med symboler, något som symboliserar ”jag är något!”, symboler som visar vad jag är när jag inte kan visa det själv. I mitt fall är symboler som toughest-tröjan, min tygkasse med Umeå universitet tryckt på, berättelser om min backpackerresa, väsentliga. Jag sörjer att de som lär känna mig idag inte får lära känna den resglada, vältränade, engagerade studenten.

Med detta i tankarna traskade jag ut på en kylig kvällspromenad. Halvvägs var det något som fångade min uppmärksamhet och drog mig ur min tankevärld. Det gnistrade. Det gör det emellanåt i mina ögon, blixtrar, och inte i något positiv bemärkelse. Ibland när jag blir hjärntrött blixtrar det framför ögonen vilket är rätt obehaglig. Så när det började gnistra tog inte jag det som något positivt då jag hade en bit hem.

Men det var annorlunda.

När jag var mer uppmärksam och inte försjunken i mina tankar såg jag att det var mer ett skimmer. Ett glittrande regnade skimmer över Umeå. Det var ett sånt tunt snöfall så det kändes inte att det snöade. Det krävdes oxå viss sken för se det och där jag gick var lamporna på höger sida i vitt sken och lamporna på vänster sida gula. Så skimret var varannan silvrigt och varannan guldigt. Jag tolkade det som att någon där uppe strödde lite magiskt skimmer över mig, ett skimmer med hopp, styrka, magiska krafter.

Och ibland kan jag inte låta bli att undra, om jag inte har ett rikare liv idag? Där växande avokadoplantor och det skäraste skimmer kan beröra mig in i hjärtat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s