Livets kontraster

Julafton blev en fin dag, idag har vart en bråkig och stökig dag i bröstet. Idag gör det bara ont. Utan riktigt kunnat sätta ord på smärtan har den varit högst påtaglig. Idag har jag vart trött, som en bakfylla fast minus alkohol. Huvudvärk, tinnitus, energilös.

Sorg för hur livet har blivit och rädslan som gör tusen nålar över hela kroppen inför framtiden, kommer det alltid vara såhär? Om än jag vet att det blir bättre med hjärntröttheten så är vissa dagar emellanåt svåra att hålla ögonen på hoppet då synen blir suddig av salta tårar. Hoppet och tilltron finns med mig men ibland får de stå tillbaka så jag kan få släppa ut gråten.

Men en dag som också påminner mig hur nära tårar och skratt ligger varandra. Hur nära förtvivlan och hopp följs åt.

Efter eftermiddagsvilan gick jag ner mot smedjan, några få steg så möts jag utav en stjärnklädd svart himmel. En omgivning så mörk ger stjärnorna en extra glans och jag kunde se vintergatan utan behöva anstränga mig. Det här är något som jag alltid längtar till när jag är i Umeå, komma ut på landet för att se en riktigt stjärnhimmel.

Jag står och blickar upp, själen kommer alltid till ro i kontrast till universum. Hur liten jag känner mig inför storheten i livet. Hur jag ingår i något så mycket större sammanhang än jag någonsin kommer förstå. Tacksamheten att få vara en del i detta. I samma ögonblick ser jag ett stjärnfall, som en hälsning ovanifrån.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s