Ge oss idag vårt bröd för dagen

På fredag skriver jag min första salstenta sen efter hjärnblödningen. I skrivande stund så känner jag mig ganska lugn men ska tilläggas att jag förberett mig mentalt i över en vecka inför vad som komma skall. Böner, visualisering, mantran.

Jag är inte märkbart nervös inför själva innehållet på tentan, jag tror att den kunskap jag inhämtat borde räcka till ett godkänt.

Däremot finns det mycket annat som kommer kunna påverka hur tentan går, detta är jag mer uppmärksam inför. Hur hjärnan kommer reagerar på vistas i folksamling. Hur hjärnan kommer reagera utan sin förmiddagsvila. Hur hjärnan kommer reagera på prestation. Hur hög kommer tinnitusen vara. Hur kommer yrsel och stabilitet i benen vara. Hur kommer huvudvärken vara.

Detta är möjliga scenarier som finns i mitt huvud och jag försöker lösa de praktiska omständigheter för underlätta, preppa med matlådor, handla, noll inbokat dagarna omkring tentan.

Vad som trots detta gör mig lugn är en mening i en bön ”ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer”. Denna mening sänker mig trygghet i att om än jag inte känner mig helt 100% idag på att jag har styrka att klara av de yttre (eller kanske borde benämnas som inre) omständigheter så är jag övertygad om att jag får det jag behöver för att klara av dagen. Jag kan därav inte känna av fredags styrka idag, på onsdag, utan fredagens styrka kommer på fredag. Det är en fin tanke.