Ett avvikande, men viktigt, ämne

Välkommen till mitt yrke. Ibland sopas jag av banan av verklighetschock. Hur ska jag kunna ta mig an denna verklighet utan egna filter? Så många känslor, tankar, ideer, funderingar. Desto mindre energi. Hålla fokus, sortera bort, ha tålamod. Förändringar tar tid, med år kommer erfarenhet, erfarenhet jag förhoppningsvis kan använda som ett redskap för hantera världen.

När jag känner, så känner jag väldigt mycket. Saker som berör rör upp. Idag har jag lyssnat på föreläsningar och sett en film om mäns våld mot kvinnor. Föreläsare poängterar att vi ska vara uppmärksamma på de olika definitionerna, våld i nära relationer, kvinnomisshandel, bråk. Jag förstår vad de vill ha sagt, jag förstår att det förekommer våld i samkönade relationer och en kvinna även kan kontrollera en man. Men att inte benämna den största grupp som utsätts av våld och av vilka, skulle förminska hela ämnet. Det är majoritet män som slår kvinnor, därav kommer jag inte benämna det för något annat än det är- mäns våld mot kvinnor. (Brinner en för en annan grupp, tex våld i samkönade relationer, helt okej men det är inte min hjärtefråga).

Jag läser om teorier, perspektiv, förklaringar. Att en man skriver en avhandling om varför kvinnor blir slagna förvånar mig inte, män tjänar på detta samhälle. Men när jag läser avhandlingar av kvinnliga forskare som anser att det krävs två att dansa tango gör mig mörkrädd.

Redan från tidiga år kommer de ”oskuldsfulla” skämten, kärlek börjar med bråk. Det är så vanlig kommentar att de flesta inte ens lägger märke till den. Vadå, det är ett skämt, det är kids. Nej, nej och nej. Studera våldspyramiden, vad tror ni kommer längst ner? Just precis ”skämt”. Redan här signalerar samhället att bråk och slag hör kärlek till.

Under tonåren kollar en mer och mer på film, gener efter gener signalerar att kärlek, det är minsann stormigt. Höga toppar och djupa dalar, starka känslor. En kille som är svartsjuk, det är ju minsann lite gulligt att han kan visa känslor, killar visar inte känslor, det måste veeeerkligen betyda att han tycker om dig. Vi måste sluta dalta med killar, det är exakt lika kapabla till att visa känslor som kvinnor. Samhället däremot upprätthåller normer som killar tryggt kan gömma sig bakom.

Vi är så hjärntvättade sen barnsben att när vi väl ha en snäll, fin, ödmjuk kille framför oss som uppvaktar oss, är trogen, ger oss utrymme – inte är detta kärlek, jag känner mig lugn, trygg, glad med honom men inte är det kärlek utan tårar, smärta, desperation.

För sen komma in i den fas där många män är fysiskt starkare än kvinnor, där män tjänar mer än kvinnor, där män är mer trovärdiga än kvinnor.

Vad har kvinnan gjort, för en man skulle inte slå utan vara provocerad. Hon är rätt hispig, det får det lösa sinsemellan. Hon brukar ofta överdriva.

KÄRLEK BÖRJAR INTE MED BRÅK.

Vi alla måste börja agera, från barnsben, genom tonåren, till vuxenvärlden. Bryta normer och föreställningar.

Vi måste flytta perspektiv ifrån kvinnan och hur en ska laga det som blivit trasigt till mannen och förhindra/förebygga att han gör sönder någon. Lägg ansvar och fokus där det hör hemma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s