Färdriktning

Idag är det en liten trött böna. Hjärntrött är (iallafall i mitt fall) inte i närheten av att liknas med vanlig sovtrötthet. Jag är inte det minsta sömnig men däremot slut på energi och när inte energin finns träder nedstämdheten in. Så jag försöker vila i vetskapen om att det går över.

Veckan har gått snabbt utan direkt gjort någonting och jag har njutit utav det. När folk frågar om min sommar säger jag att jag ska försöka ta igen mig, ladda om batterierna inför hösten. Vilket är sant men att ta igen mig handlar inte om att ligga i sängmattan, utan rehaba på mitt sätt.

Jag har tre mål, eller jag väljer egentligen inte att benämna de som mål, snarare färdriktning. Det kan uppfattas petigt, vad spelar det för roll vad en benämner det som, same same liksom. Fast ändå inte, mål för mig är lika med ett slut. När en nått målet så är en klar. Mål är mer krav och måsten kring, vilket är något jag inte vill ha denna sommaren. Färdriktning däremot, det pågår hela tiden. En är på väg någonstans, har siktet inställt. Hur en tar sig fram är upp till en själv, om en tar en slingrig skogsväg med rastplatser eller E20 utan avfarter. Detta tilltalar mig mer just denna sommaren.

Mina tre färdriktningar (som går hand i hand)

– Träna upp min kropp, konditions-och muskelmässigt. Detta förtjänar ett eget inlägg när jag är pigg. Så mycket jag har att säga om denna färdriktning.

– Träna på att vara i sociala sammanhang. Min läkares följdfråga var ”tänker du konserter och liknade?”. Vilket fick mig att le, hur andra ser på sociala sammanhang och hur jag ser på sociala sammanhang just nu. För mig handlar det mer om att försöka följa med på kalas hos släkt och vänner. Hjärntröttheten kan jag inte styra över men oron som uppstår i min kropp vill jag mig tro att jag kan påverka litegrann ju mer van jag blir.

– Våga. Vad som menas med detta är typ allt, våga vara modig. Våga trots att jag är rädd. Våga. Jag är sen hjärnblödning väldigt orolig. Jag behöver en färdriktning i att våga för att klara av de ovanstående. Gå utanför min comfort zone. Jag har sedan några dagar tillbaka skippat min förmiddagsvila, att frångå mina rutiner skapar oro och stissighet i mig, vad kommer hända nu? Hur kommer det bli? Mina rutiner hjälper och stjälper mig lite om vartannat. Det krävs mod för mig att testa.

Dessa tre är inga mål, jag kommer behöva jobba med dessa en lång tid framöver även om jag önskade innerligt att det fanns ett mål, nu är jag klar! Samtidigt är jag glad att jag har en färdriktning, jag vet vad jag vill jobba för och detta är det som jag kommer syssla med under sommaren då jag är övertygad om att detta även kommer ge långsiktigt positiva effekter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s