Min filosofi

Häromdagen kände jag mig lite nere, högtider blir ofta en påminnelse om hur andras liv ser ut vs mitt egna. Midsommardagen var jag trött och hamnade i tankarna om vad jag inte har. Det är ingen rolig känsla, att känna att en fokuserar på det en inte har istället för det en har. Men det är väl mänskligt, att emellanåt önska att det var annorlunda och att en mådde bra.

Var som däremot är annorlunda från en tid tillbaka är att jag faktiskt kan ta till min gamla strategi när livet känns tufft. Nämligen att springa. Att säga att jag är tacksam för löpningen är förminskade, att säga att det är min räddning är en överdrift då jag (bevisligen och såklart) överlever utan löpning men någonstans mellan tacksamhet och räddning finner en det jag känner för löpningen.

När jag får springa så infinner sig en känsla i mig, nu har jag allting jag behöver, jag behöver inget annat än detta. Jag känner mig stark, fysiskt som psykiskt. Jag känner mig levande. Lugn. Tillfreds. Jag älskar rytmen av hjärtslag, puls, fotsteg, andetag.

När jag kommit in i andra andning börjar kroppen producera sitt egna smärtstillande och inte bara smärtstillande, utan även sitt egna lyckopiller. När jag springer så är det som de jobbiga tankar lindas in i små fluffiga rosa moln, det finns där men de gör inte ont. Jag får distans från smärtsamma tankar, de berör mig inte. Det är sån häftiga känsla! Sen börjar endorfiner kicka in ordentligt och får mig att känna mig känna mig glad, salig. En känsla av trygghet, det här kommer ordna sig. .

Jag har så länge jag kan minnas tyckt om att springa. Det funkar för allt, alla humör och sinnesstämningar. Är jag glad så blir jag dubbelt så glad när jag springer, är jag ledsen gör löpningen mig lugn, är jag arg så får jag extra energi och springer oftast snabbare än vanligt, är jag trött blir jag pigg och är jag superspeedad blir jag lagom trött.

Jag springer inte långt eller länge, men det ger mig en tillräcklig andpaus för att ladda om batterierna och ta nya tag.

Löpningen får mig att känna mig tacksam och kunna fokusera på det jag har. Löpningen är en påminnelse om att inte ta något från givet. Löpningen är en hyllning till livet. Jag springer för den rädda Linn, vars rädsla var att inte kunna springa igen, när jag tog mig an korridoren på sjukhuset med gåbord. Jag springer för henne och jag springer för mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s