5 juli

Nu har röntgen passerat och lämnat mig kvar med en trötthet likt den trötthet jag upplevde under och efter strålningen. En enorm energiförlust, som någon drog ur proppen ur badkaret och vattnet strömmar ut, det blir en liten virvel för sen avslutningsvis ett sörplande ljud och badkaret är tomt.

Röntgen var tydligen en vanlig magnetkameraröntgen. Varför jag då har vart och lämnat prover förstår jag inte. När jag var och lämnade blodprov sa sköterskan ”det vänjer en sig aldrig vid” och syftade på sticket. Men det gör en, jag har sen länge vant mig vid blodprover och stick i armen. Däremot kommer jag aldrig vänja mig vid sjukhusbesök kopplat till min hjärna. Jag avskyr dem och tycker det är så jobbigt! Jag har haft/har sån oro att jag stundtals vill krypa ur skinnet. Samtidigt har jag ingen annan väg att vandra än framåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s