Tankar om råd som stjälper eller hjälper

Jag såg ett inlägg på instagram häromdagen. Egentligen känns det tråkigt att skriva om det nu då min känsla i kroppen är nöjd och tacksam. Tacksam för att vara på landet, tacksam för jag är rik på kärlek och fina människor i mitt liv, tacksam för flygresan igår var min första ångestfria på länge, tacksam för det är vindstilla, tacksam för att se Leonie som är så himla cool som klipper side cut för tjejers rättigheter och köper snygga kläder second hand, osv osv. Men då det där inlägget cirkulerat i mitt huvud de senaste dagarna får jag försöka skriva av mig.

Paolo Roberto som jag ändå tycker är ganska inspirerande person hade fått ett fråga som han svarade på med ett filmklipp. Frågan löd ungefär hur en kan komma vidare ifrån depression och trauma, hur en inte fastnar där. Svaret löd ungefär låt framrutan vara större än backspegeln, helt tiden fokus framåt, du ska framåt, inte bakåt! Babysteps, hela tiden babysteps, hitta något att fokusera på och bygg vidare. Kom ihåg, fokus framåt! Du ska framåt, inte bakåt! You got this!

Jag blir både arg och träffad. Arg för alla som kämpar, som vet att det handlar inte enbart om att tänka rätt! För om det vore så enkelt, borde väl ingen välja att må dåligt? Arg att få det till sig, låt framrutan vara större än backspegeln, är som hälla salt i ett öppet sår. Någon med depression, ångest känner sig högst troligen redan rätt värdelös för en inte kan reda ut sin situation. När kropp och hjärna inte vill samarbeta, det orationella tar över det rationella.

Babysteps. Absolut, babysteps är superviktigt och oerhört betydelsefullt! Men när en mår som sämst hade inte ens en miljon gjort någon skillnad, att då kunna fokusera på babysteps är lite skrattretande råd. Babysteps är bra, jag tycker bara att det kom ut förenklat i hans svar till en stora skara människor.

Det låter fel att hoppas att han har erfarenhet av djup depression, stark ångest, svårt trauma, men har han inte detta så är det uppåt väggarna tokigt att uttrycka sig såhär med så många följare! Men kanske har han det och vet av egen erfarenhet att detta hjälper, fine.

Träffad för att jag vet att jag fokuserar mycket bakåt. Min backspegeln är och har vart större under en lång tid. Träffad för att detta talar för mitt kontrollbehov (ogärna vill jag ge mig läkaren rätt). Framtiden vet jag ingenting om, jag kan inte kontrollera framtiden, vet inte vad jag kan hoppas och drömma om. Med min kontrollbehov så är det enda jag vet något säkert om och det är det som finns bakom mig, så då kollar jag dit och stillar mitt kontrollbehov. Det som finns bakom mig skapar rädsla inför framtiden, det är rädslan som skapar oro och ångest.

Så okej, Paolo Roberto, jag tycker inte om ditt råd för det är att förminska allas upplevelser med tuff psykiskt ohälsa. Men jag är beredd att bli motbevisad, babysteps och låta framrutan vara större än backspegeln.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s