Påsken blir bra för att…

Igår var det halvdag på praktiken och jag är så pepp på långhelg! Vi skulle åkt hem för påsk men som många andra ställde vi in våra planer och vi blir kvar i Umeå. Igår tänkte jag vad skönt, jag behöver inte så mycket för vara nöjd, att komma igen med energi räcker för att påsken blir bra, för det var så jag kände. När energin är en bristvara så är några dagar ledigt en lyx. Och det stämmer, får jag lite extra energi så är det en bra dag. Men det är ju så långt ifrån sanningen, jag behöver inte mycket för jag har redan mycket! Jag fick nästan lite ont i magen av att jag tog så mycket för givet. Jag får en bra påsk för att jag lever i en tvåsamhet med en snäll och fin kille som skämmer bort mig på alla sätt och vis. Jag får en bra påsk för att jag bor i en fin lägenhet. Jag får en bra påsk för att vi har pengar att kunna köpa massa god mat. Jag får en bra påsk för jag har en fin, stor och älskvärd familj. Jag får en bra påsk för att jag är frisk (i skrivande stund). Jag får en bra påsk för att jag har hälsan att kunna vara utomhus och röra på mig. Jag får en bra påsk för jag känner mig trygg i mitt hem. Jag får en bra påsk för att jag annars praktisera på ett ställe som jag gillar och gör att jag uppskattar ledighet när den väl kommer.

Att jag får lite energi är bara guldkant på min i övrigt bra vardag.

Jag är tacksam för att jag inte bor i korridor med delat kök, jag är tacksam för att jag inte är singel, jag är tacksam för att det är vår. Inget fel med nämnda men livet har definitivt vart extremt mycket jobbigare om det hade varit så för mig. Att ha endast ha ett hyllplan i kylskåp, och ett frysfack, och ett skåp hade skapat mycket stress för mig sett till mat och om jag blev sjuk. Att dela kök med flera, eller om någon får Corona i korridoren, hade vart en stress. Att va singel och sitta i karantän i ett litet studentrum, tufft. Skönt att vädret tillåter och en kan vara utomhus, värre om det hade varit november.

Så. Det är tråkigt att inte kunna komma hem, jag längtar såklart massa efter mappa, systrar, svågrar, syskonbarn. Såklart önskar jag att vi kunde få vara tillsamman och ge varandra lite glädje i dessa tider, och det suger, att inte kunna stötta varandra irl. Men om det är något hjärnblödningen har lärt mig så är det att livet är inte alltid roligt, och det är något jag har accepterar i mångt och mycket, men inte allt. Nu blev det som det blev, och jag ser fram emot lugna dagar med mycket utomhushäng, balkonghäng, att vara i rörelse, springa, äta gott, vila. Jag ser fram emot oplanerade dagar, att det finns andrum, jag ser fram emot att känna jaha nu har jag ingenting att göra (kanske den infinner sig). Ingeting jag forcerar fram, då en hobby ska bygga på glädje och lust, men jag längtar så till att fota! Fotointresset har legat i lä flera månader, jag saknar det men är inte orolig, det kommer med energin och tid.

 

En lista med bra saker

Det här har gjort mig glad i veckan

  • Jag och Justin fixade med sovrum och balkong igår, det blev så himla fint att det var omöjligt att sluta le! Jag har typ delat bild på alla sociala medier så kommer även en här längst ner. Vi har också börjat med en fin vana att fira när vi är särskilt nöjda, eller har en av alla våra årsdagar, eller bara är extra glada, så vi gick till bensinmacken och köpte två olika smaker av Ben&Jerry’s. Om det finns något att fira, uppmärksamma, varför inte göra det? Oavsett om det handlar om ett år tillsammans på Facebook eller bara blivit extra nöjd med inredningen.
  • Jag har sprungit fyra gånger på dessa två veckor jag varit hemma, glädje! Det är ändå häftigt, trots att jag inte sprungit sen i höstas orkar jag utan problem fyra km. Första veckan var det mer ”lufsande” springstil, idag var det redan mer spänst och nedförsbackar vändes om för att köra en intervall. Jag tror på raska promenader, för det är det jag har gjort flera månader när jag inte orkar annat, raska promenader och yoga. Det lilla en gör dagligen gör stor skillnad i längden.
  • Duscha kallt, eller iallafall avsluta med kallvatten. Det är en väldigt skön känsla efteråt som en nästan blir lite beroende av.
  • Jag och Justin har börjat kolla på Our planet på Netflix, både två är förtjusta och förundras! Naturriket och djurlivet är så häftigt, nedsläckt och stor tv har nästan hemmabio-känsla infunnit sig.
  • Jag lagade en väldigt enkelt potatis- och purjolökssoppa i onsdags som Justin tyckte mycket om och gav kommentaren ”den känns väldigt lyxig!”. Kul att något enkelt kan liva upp vardagen.
  • Min skrivkramp sett till min skoluppgift släppte i torsdag och jag skrev två sidor rakt av, det är en fantastisk känsla när det går ifrån åhhh, motigt! till skriva är så himla kul, jag älskar ju detta!
  • Även om vi inte hann prata så länge kunde jag ringa upp Hanna igår, energin är ju väldigt begränsad nu under praktiken så kändes väldigt kul att jag kunde ringa upp igår och säga hej.
  • Vi bakade kanel-och vaniljbullar i tisdags och Justin sken som ett barn på julafton, jag blev också positivt överraskad av hur goda vaniljbullar är.
  • Trots ljuskänsliga ögon gör solen gott för knopp och kropp!

I dessa tider tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma och samla bra saker, vad har fått dig att må bra i veckan?

Sätt alla i karantän!

Det är ju typ omöjligt att skriva om något annat än Corona just nu känns det som. Allt, direkt eller indirekt, handlar om Corona. Och så får det väl vara. Nu läser jag inte nyheterna, följer inte varje rapportering, lyssnar inte på varje pressändning. Här och där snappar jag upp ilska, varför gör inte regeringen mer?!, ilska ligger nära till hands med oro och rädsla. Kanske är ilskan befogad, vad vet jag, kanske kan regeringen göra mer. Men jag tror inte det finns ett svar på denna kris, inte en universala lösning. För hade det varit så enkelt så vill jag ändå tro, att regeringen hade gjort det. Vad jag finner svårt, är bredden och vidden på denna kris. För det handlar inte bara om ett virus längre. Sätt alla i karantän! och vi har fler kvinnor som kommer få utstå ett eskalerat våld inom huset fyra väggar. Sätt alla i karantän! och vi kommer ha barn som inte får mat och trygghet. Sätt alla i karantän! och vi kommer ha en än kraftigare stigning av psykisk ohälsa. Sätt alla i karantän! och ensamheten kommer tära sönder redan utsatta människor. Sätt alla i karantän! och människor kommer inte ha råd att betala hyran.

Karantän behövs men karantän kan också kosta människor livet. Och inte pågrund av Corona.

Såklart stanna hemma om du kan och absolut om du har symptom. Men det är också ett privilegie att kunna stanna hemma, alla har inte den möjligheten. Jag förstår rädslan, för jag själv känner av den, men ödmjukhet inför livets olika villkor och förutsättningar behövs nu! Kanske kan den tanken ge en mjukare ton.

 

En morgon i mars

Så blev det att även jag blir hemma denna och nästa vecka. Inte för att jag är sjuk utan för att det fanns en liten risk för indirekt smitta och skolan valde då det säkra före det osäkra. När en var liten önskade en så tills en blev vuxen och fick bestämma själv, nu när jag är vuxen kan jag emellanåt tycka det är skönt när andra tar beslut åt mig.

Jag har en skoluppgift och göra så det är inte så att jag går sysslolös. Däremot är jag trött och när jag ger mig själv utrymme att slappna av kommer mycket ikapp. Igår gick det inte att plugga, läste samma mening om och om igen, ögon och huvud värkte, läste en sida utan fatta vad jag hade läst. Jag vet att jag är trött men jag blir så himla ledsen när det inte funkar att plugga! Så jag grät, och innerst inne vet jag, det bästa jag kan göra nu är att ta några extra dagar vila. Jag vet att det inte är någon ide för mig att plugga när hjärnan är trött, hur mycket jag än vill att det ska funka. Jag vet om jag ger mig själv några extra dagar till att få tillbaka energin så kommer motivationen och plugget av sig själv.

Så det är vad jag gör just nu. Skapar förutsättningarna för att må bra. Gör sådant som jag blir glad utav, tar det lugnt, skriver, rör på mig. Igår var jag ute och sprang för första gången på länge! Jag älskar att springa och min kropp är gjord för att springa.

Imorse när jag satte mig för att äta frukost observerade jag en känsla i kroppen Meh! Jag har inte ont! Det är så lätt att uppmärksamma kroppen när den gör ont, att uppmärksamma den när det inte gör ont är kanske mer sällan men definitivt roligare! På tal om frukost, jag har ätit samma frukost i över tio års tid och ändå blir jag lika glad, tacksam och nöjd varje morgon jag får äta min gröt. Hur färgerna tilltalar mig, att det ger en skön mättnadskänsla, att jag får energi av frukosten, hur god den är, vitaminrik och hälsosam, vilket privilegie det är att känna tyngden av en skål mat.

På hemmaplan

Coronatider och allt fler jobbar/studerar hemifrån, och det är en omställning. Jag har gjort den omställningen för några år sedan och vet att det är en ovan situation för många, så jag tänkte skriva lite vad som gjorde att jag ändå upplevde min hemmavistelse hanterbar.

  • Rutiner, rutiner, rutiner! Jag kommer använda en liknelse för att beskriva på bästa sätt vad rutiner gör för mig. Livet och vardagen kan ses som ett bord med fyra ben, de fyra benen står för sömn, kost, socialt och fysisk aktivitet. Är dessa ben stabila så kan en belasta bordet med ganska mycket saker, det står pall för trycket är fördelat jämt på fyra ben. Är ett ben ostadigt, eller rentav fattas, kommer en behöva placera sakerna på bordet strategiskt, är flera ben ostadiga så kommer det inte behövas mycket för att bordet ska rasa. Så, rutiner, hitta det som fungerar för dig för bli så stabil som möjligt, då kan livet belasta dig mer utan att du går sönder. För mig var det viktigt att gå upp samma tid varje dag, sätta på mig fina kläder, bädda sängen, borsta tänderna. Matintag rullade på rutin, frukost, mellis, lunch, mellis, middag. Skilj på vardag och helg, snacks och godis på fredag och lördag, favoritserien på helgen. För att på detta sätt bryta vardagstristessen och ha något att se fram emot. Komma ut varje dag, frisk luft, rörelse. ”Boka” in FaceTime med en vän, umgås utomhus. Rutiner kräver beslutsamhet och disciplin i början, sen blir det en vana och en skördar fördelar.
  • Begränsa skärmtid. Av flera anledningar men främst tre, jag tror flertal kan känna igen sig i känslor som irritation, vresig, dåligt humör efter slöscrollat telefonen en hel eftermiddag. Med avsatt tid för skärm har en något att se fram emot och värdesätter den stunden. Jag har min skärmtid på eftermiddagen, förutom mån-tis och tors då jag har social media fria dagar, just för att se fram emot de avsatta stunder där jag får kolla Instagram, Facebook och också minska den olustiga känsla av att scrollat bort flera timmar. Samt, sitter du i karantän, frivilligt som ofrivilligt, kan det vara jobbigt(are) att se alla andras ”roliga och perfekta” liv. Skona dig själv. Men för att säga nej till något behöver en något att säga ja till, ersätt skärmen med lyssna på podd, läs en riktigt bok, pyssla, köp en mindfullnessmålarbok, gör något kreativt, ring en vän.
  • Acceptera situationen. Vilket inte är synonymt med att en tycker om situationen. Utan snarare detta är en högst oönskad situationen men nu är det som det och hur kan jag göra det bästa av situationen? Visst kan du klaga, vara arg, tycka synd om dig själv men det kommer egentligen bara ta energi och inte förändra något. Livet är inte rättvist, acceptera det och en besparar sig själv bitterhet. Nu är det som det, vi har inte tid att skuldbelägga, hitta syndabockar, lägg energi på att tänka framåt och hur du kan må så bra som möjligt.
  • Omfamna glädjen. När och om den infinner sig. Det är en konstig och orolig tid, det är sjävklart att många mår psykiskt och fysiskt dåligt. Men känner du att du mår bra, är glad emellanåt, uppmärksamma den känslan och känn ingen skam eller skuld för det! För att orka längre tid så behöver vi andpauser med skratt, glädje, positivitet. Även om det så bara är en dag, timma, 15 min, 1 min. Försöka skapa stunder där du mår bra och uppmuntra människor i den omgivningen att göra detsamma. Inom socialt arbete finns en vanlig fras som lyder typ för att orka hjälpa andra måste du själv må bra. Mår du bra vinner många på det.
  • Secret Santa. Jag älskar denna punkt! När jag har mått som sämst så har det varit så extremt viktigt för mig att göra andra glada, genom att göra andra glada blev det ett slags hopp för mig, just nu känner jag ingen glädje men jag ser andra glada, så glädjen finns i livet och tids nog kommer den komma till mig. Tänk ut goda gärningar och gör dem, och vet ni vad? Ofta är det dom små goda gärningar som gör folk gladast.
  • Se det som en utmaning. Se den nya situationen på hemmaplan som en utmaning och låt vinnarskallen inom dig kicka in, jag ska bli den bäste personen att jobba hemifrån! Jag ska bli den mest vältränade personen utan använda gym! Jag ska bli bäst på att meditera i dessa tider! Jag menar inte att förminska eller förringa Corona, men igen, att gräva ner sig och må sämre kommer inte hjälpa någon. Bli sporrad och nyfiken av en ny vardag, hur kommer jag hantera detta?
  • Mindset. Allt sitter inte i huvudet, men en hel del. Kommer du upprepa för dig själv hur tråkigt det är vara hemma, detta suger, vad pissigt detta är, ja du kommer du få en väldigt tråkig vardag. Sänk ribban på dina förväntningar, stå ut, dagdröm och uppmärksamma det lilla i det stora. Jag ser detta som en lärdom, en påminnelse, att vara tacksam för de saker en i vanliga fall tar som givet.

Jag vet att många är oroliga så jag ber dig som läser detta att tänka igenom vad du delar på Facebook, sprider det medvetenheten eller bidrar det till panik? Var källkritisk. Med detta sagt, så är alla olika. Hitta vad som passar för dig. Ta hand om dig och omgivning. Jag vet att det är tuffa tider, och då behövs medmännsklighet, omtanke, positivitet ÄN mer.

Ledig dag från Corona

Idag är det min lediga dag, och i dessa tider, inte bara min lediga dag från praktiken utan min lediga dag från Corona. Och detta är typ mitt bästa tips just nu, för såklart blir en påverkade av covid-19, att ta iallafall ta en ledig dag från Corona. Med det menar jag, stäng ute omvärlden, läs inte nyheter, lyssna inte på nyheterna, kolla inte sociala medier, prata inte om Corona. En dag i veckan, om en kan. Vissa kan inte, kanske är en själv drabbad eller någon närstående, kanske jobbar en 24/7 på sjukhus eller berörda områden. Men många kan också, ta möjligheten när den finns. För att orka lång tid måste vi få pauser i vardagen. Vi klarar oss en dag utan nyheter från omvärlden. Stäng av notiser, packa matsäck, kaffe i termos och åk ut i skogen en hel dag. Många är lediga lördag och söndag, gör lördagen till sånt du mår gott utav. Vi går mot ljusare tider, utnyttja det, var utomhus, gräv, cykla, kallbada, tänd en eld, spring, vandra, leta vårtecken.

Visa medmänsklighet, det behövs nu. Kan en hjälpa, hjälp! Bunkra goda gärningar, inte toapapper. Le åt främlingar. Tänk över vad du säger och postar, skapar detta medvetenhet eller onödig panik?

Ta ansvar, var rädda om er och omgivningen.

Navigera i sin värld och i den stora

Igår var jag hemma från praktiken, vilket jag tycker är svårt att veta vad jag ska benämna det som, sjuk är jag inte, hjärntrött är jag ju alltid, rehab är fel ord. Kanske helt enkelt frånvaro. Men bra förklaring är väl också förebyggande syfte att inte bli för trött för då kommer jag bli sjuk som i utmattad/sängliggandes. Så jag tog en extra dag till vila, återhämtning. Vila och återhämtning kan ju se olika ut, jag var i tystnad, tog en långpromenad och sen tränande på yogamattan. Just träning ligger jag så sjukt mycket efter med nu och det märks på smärta i överkropp. Men kroppen har absolut ingen energi till träning, att gå i trappor kan räcka för att benen ska känna som tunga stockar. Inte trötthet som otränad utan trötthet från hjärnan.

Jag frågade i veckan om kvinnojouren har behov av vikarier till sommaren, svaret var som väntat att deras ekonomi inte räcker till vikarier. Ett svar som både var positivt och negativt för mig, även om jag klarar mig så känns tre månader utan inkomst sådär kul samt det kommer bli större kontrast för mig nu att gå från att vara på en arbetsplats 50% till 100% hemma. Det positiva är återhämtning! Att komma ikapp lite, att ha energi till att träna, fota, träffa kompisar, hitta på roliga saker. Jag är inte styrd av något schema utan förhoppningsvis kunna vara lite här och lite där, Umeå och Ornunga. Även om ett nej kan kännas jobbigt i stunden har jag vid ett flertal tillfällen blivit bevisad att nej, inte just nu men det väntar något annat på dig. Tålamod och jag känner mig faktiskt trygg i den vetskap.

Att vara praktikant är inte alltid smärtfritt för mitt självförtroende. Den rationella biten i mig säger att det är skillnad och så ska det vara, jag har inte läst klart min utbildning och ingen erfarenhet av detta yrke. Mina kollegor har många år erfarenhet av socionomyrket, många internutbildning, livserfarenhet och jag har mycket att lära av dem vilket är en fantastiskt möjlighet med praktiken.

Denna vecka har jag varit trött och varit extra känslig för varje liten sak som påminner mig att jag inte riktigt är en av dom. Och hjärnan är ju expert på att hitta de saker en vill kolla efter, och hittar den inte det är den också expert på att tolka situationen till att bekräfta det den vill se, sant eller inte. Jag är väldigt nära arbetsgruppen men inte riktigt en del av den då jag är student, inte samma ansvar och kunskap (och detta är inget emot den arbetsplats jag är på, de har tagit emot mig väl och varmt, utan oavsett vart jag hade gjort praktik är jag säker på känslan hade infunnit sig ändå under någon tid.) Att jag gör praktik på halvtid bidrar ju också till att det tar längre tid att komma in i ett arbete, min hjärntrötthet bromsar och säger stopp för flertal aktiviter/grejer så som temadagar, utbildning, praktiska saker som Ikea, handla. Den känslomässiga jag vill ju så gärna bli räknad med, komma med kunskap. Ibland vore det skönt att inte vara så engagerad, kunna rycka på axlarna och inte lägga så mycket värde i saker och ting. Samtidigt är mitt engagemang något jag tycker om och värdesätter, jag måste bara träna på att förvalta det rätt och på rätt saker.

Så att praktisera är så mycket mer än bara utvecklas i sin profession. Jag tycker det är givande och frustrerande, jag måste kolla på mina obekväma tankar, hur kan jag komma vidare, jobba med min sämre sidor. Jag jobbar mycket med att adressera ansvar, vad är mitt ansvar och vad är andras ansvar, viktigt och svårt att inte plocka upp andras ansvar.

Jag läste nyheterna i torsdags, jag läser knappt ingenting om omvärlden just nu, för jag kan inte riktigt hantera det. Coronaviruset skrämmer mig, vet ej riktigt om det är själva viruset eller allt som händer runt om, handsprit som tar slut, folk bunkrar mat, toapapper, mediciner, brist på vårdpersonal, affärer stängs ner. Kanske är det ovissheten, vad ska det sluta med? Rädsla för egen del, kommer en få sjukvård om det behövs och då tänker jag inte främst på Corona, utan min ständiga rädsla för en ny blödning, kommer de finnas personal och utrustning som är säker? En kärlröntgen inplaner till sommaren, hur ska det gå? Såklart är jag i framtiden nu, men ibland är det svårt att vara i nuet.

När det stora känns övermäktigt är det viktigt att finna det lilla som håller en ankrad, jag tog en stickling på en lila palettblomma och jag ser så mycket fram emot att den ska få rötter, planteras i jord och växa!